På något vis...

så lyckas jag alltid att hitta hundar som behöver hjälp...

Vi skulle åka till min kusin på fika & plötsligt på vägen så hade en bil stannat...då såg jag en hund som irrade på vägen...jag knäppte av mig bältet & skuttade ur direkt...killen framför hade oxå gått ur bilen, men hunden ville inte gå fram till honom...larvig som man är så lockade jag på honom med bäbis röst, öppnade våran baklucka & vips så hoppade han in i våran bil...kändes bättre att ha honom där än på vägen där bilarna körde som idioter...
Frågade runt om någon visste vems hund det va, men ingen kände till den...åkte & kollade om någon letade eller ropade efter den, men vi varken hörde eller såg något...då ringde jag polisen, dom tog uppgifter & jämförde med försvunna hundar men ingen som passade...dom informerde mig om att dom inte hade någon som kunde hämta den & undrade om jag kunde ha den ett tag...ehhh...ja, den får väl va i bilen då...bra sa polisen & la på...jaha, en hund till på halsen *suck*

Över en timme försent landade vi hos kusin vitamin, med en främmande hund i bilen ;-)

Efter lite rundringning & tips åkte Johan iväg till ett ställe där vi trodde att hunden bodde... väl där va ingen hemma...ett fönster på vid gavel & koppel mm utanför huset skvallrade om att den nog bodde där & hade rymt...pga lite omständigheter tog Johan med sig hunden tillbaka & efter lite mera tips så kunde vi lämna av hunden hos bekanta till ägaren...*pustar ut*

Väl hemma igen så hade ägaren fått reda på allt & ringde upp oss & tackade av hela sitt hjärta att vi hade tagit hand om hunden <3

I såna lägen är man bara glad att kunna hjälpa till, man själv vill ju att folk ska ta hand om ens hund om oturen skulle vara framme...

Slutet gott, allting gott...både ägaren & jag kan sova lugnt i natt...=)

slänger in en bild på våran superfina syrenbuske =)

Nu kvällspromenad med "mina" vovvar & sen slapp i soffan...